Några år bodde jag med mina pojkar mitt emot brandstationen, på Brandgatan i Eslöv. Vi hörde larmen som kom ibland men vande oss vid dem och reagerade inte så mycket när vi hörde och såg ambulanserna eller de stora brandbilarna rycka ut. Varje lördagsförmiddag körde brandmännen ut bilarna för att tvätta dem. Det var i början ett stort lördagsnöje för min yngste son som då var i femårsåldern. På sportloven bjöd brandmännen in alla lediga skolelever till en tur i brandbilen och en visning av hur man släcker bränder. Alltid lika populärt bland de yngre barnen.
Brandstationen vid Gröna torg invigdes 1957 men sjunger nu på sista versen. Byggnaden är sedan länge utdömd ur arbetsmiljösynpunkt och saknar – tro det eller ej – godkänt brandskydd. I december förra året togs därför beslut i kommunfullmäktige att mark ska köpas in för att bygga en ny brandstation längre ut från centrum.
Hus 23 i Hundra hus 2013 och inlägg 67 i #blogg100.
Jah Hollis säger:
Brandkåren var, och är förhoppningsvis ännu, en stöttepelare i samhället, en trygghetsfaktor och brandstationen var/är deras borg. Jag skrev en gång i skolan, i fjärde klass tror jag, en uppsats om Oskarshamns brandstation efter att vår klass varit på studiebesök där. Vår lärarinna hade låtit stationschefen läsa den och han var imponerad över alla fakta och uppgifter jag fått med. Kanske början på min journalistkarriär? 🙂
31 mars, 2013 — 14:53
Susanne säger:
Där ser man så lätt en journalistkarriär kan inledas. Påminner mig om att jag alltid ville leka skola när jag var liten – och jag var förstås läraren i leken. Fast jag har ju numera övergett yrket. Och det har väl du också om jag minns rätt vad jag läst hos dig. Alltså slutat som journalist.
31 mars, 2013 — 20:34
Mona säger:
Det går inte annat än att skratta när brandstationen inte har godkänt brandskydd! Åtminstone finns släckningshjälp nära till hands :-D)
7 april, 2013 — 21:44