Lisa på Onekligen la för ett tag sedan ut en lista med tio bloggteman om feminism och som hon bad sina läsare att skriva sin uppfattning om. Jag tänkte jag skulle haka på och börjar idag den åttonde mars med listans första punkt:
Det här är feminism för mig
Samma möjligheter och rättigheter för alla människor oavsett kön. Ingen ska behöva bli förödmjukad eller diskriminerad p.g.a. sitt kön. Könstillhörigheten ska inte vara det som bestämmer hur ens livsvillkor ska se ut. Min bild av ett samhälle där inte längre en feministisk kamp behövs betyder t.ex. att:
- Den första frågan som ställs när ett barn föds alltid är ”Gick allt bra?” i stället för ”Vad blev det?”
- Pojkar får leka med dockor och flickor med bilar utan att få konstiga och könsstereotypiska kommentarer.
- Det är helt naturligt att alla föräldrar tar lika stort ansvar för hem och barn.
- Alla har samma rätt till utbildning.
- Alla yrken har ungefär samma status, trots att en del är dominerade av kvinnor och andra av män, och därmed ungefär samma lön.
Och idag den åttonde mars bänkar jag mig på en blå bänk i Katoomba, två timmars resa från Sydney. Där ser jag också att kvinnorna står för utvägen.
Inlägg 8 i #blogg100
Pumita säger:
Skriver gärna under din punktlista! Måste erkänna att jag hajar till när jag läser första punkten: så självklart! Varför tänker vi så? I min värld är en bebis lika välkommen oavsett kön men på nåt sätt har ändå pojk- och flickbebisar egna ”fack”. Man sätter olika adjektiv på dem beroende på kön osv. Det sitter djupt rotat.
8 mars, 2014 — 11:12
Susanne säger:
Det kommer mer, det kommer mer.
Visst är det djupt inrotat i oss, att vi vill veta könet på en person först av all information. Och så förvirrade vi blir när det inte fungerar att utläsa. Minns en del elever jag haft som har haft ett så androgynt utseende att det varit omöjligt att se.
8 mars, 2014 — 19:35
Pumita säger:
I mitt jobb ser jag ofta namn som inte går att ”könsbestämma” (antingen utländska eller andra som kan vara både och) och det… hm, nu hittar jag inget bra ord… inte ”stör” men väcker frågor och nyfikenhet. Rätt lustigt!
9 mars, 2014 — 18:37
Susanne säger:
Och varje gång det händer blir i alla fall jag väldigt medveten om hur mycket jag ”könsbestämmer” vid första anblicken.
9 mars, 2014 — 23:45
kiki freese säger:
Jag gillar också din lista. Funderar bara på varför vi undrar över könet? För det spelar ju ingen roll, oftast. Tror att det är något annat, kanske nyfikna på vem den nya lilla människan är och könet blir en första ledtråd.
/Kiki
8 mars, 2014 — 14:28
Susanne säger:
Ibland tror jag det har att göra med vår benägenhet att kategorisera allt och alla, att stoppa in människor i fack. Det första facket är könstillhörigheten.
8 mars, 2014 — 19:36
Freja säger:
Den världen skulle kah gärna leva i! Jag har feministiskt tema hela mars månad, jag ska kolla in den där listan du länkar till!
8 mars, 2014 — 17:38
Susanne säger:
Kul. Då ska jag läsa vad du skriver. 🙂
8 mars, 2014 — 19:37
Ann-K säger:
Din andra punkt fick mina tankar att direkt gå till min dotter (3,5 år) och därefter sträcka lite extra på ryggen 😛 Hon leker lika gärna med bilar och sparkar fotboll som hon leker med sitt pippidockskåp eller sätter upp fina spännen i håret. Och när hon helt själv skulle välja en sparkcykel så ratade hon alla prinsessvarianter till förmån för en ”Blixten McQueen”. Hon är sig själv helt enkelt 🙂
8 mars, 2014 — 22:49
Susanne säger:
Perfekt! Så ska det ju vara. Barnen ska få välja utan att tvingas på en könsroll.
Mina pojkar har lekt med dockor, valt glittriga skor, klätt sig i rosa tröjor, spelat fotboll, spelat kula, hoppat hopprep och en mängd andra saker. Men jag minns klart och tydligt när min äldste son i femårsåldern kom med en docka på armen och av grannen höra att det var en flickleksak. 🙁
Själv var jag en riktig pojkflicka (eller flickpojke?) som sällan eller aldrig lekte med dockor men däremot smutsade ner kläderna på nytjärade tak och lekte stenkrig och detektiv.
9 mars, 2014 — 23:42